När människor som du och jag rör kanske snuddar varann, ser på varandra med kärlek och respekt, utan att fundera på det som varit och det som hänt, att ögonblicket som är nu får tala, att nuet är det som gäller och räknas. Att hudfärg och det som varit liksom inte betyder någonting, det som betyder nåt är du och jag här och nu.
Att jag som för tillfället är starkast, får bära dig en stund, för dig som livet varit så hårt emot, vars vingar kanske inte lyfter mer, då kupar jag försiktigt handen min och låter dig vila där en tid.
Att kupa sin hand och ge rum till den svage, är vår självklara, förbaskade heliga skyldighet.
//håkan
Välkommen hit !
Om du nu mot förmodan skulle läsa det här, så är min tanke och fundering hmm… att för mig, är det här ett bra sätt att tömma skallen på en massa tankar och tok, det känns som lite lättare och mindre tungt på nåt konstigt vis, Om du också som jag skulle kunna finna nån nytta och nöje, Ja då har vi ju båda liksom slagit två flugor…. som man nu säger, och tänk på, och ha överseende med, att det är över 30 år sedan jag hade en svenska lektion och det var inte bra då heller, Tack för dina livssekunder du gav min text, jag känner värmen som bidde eller blev som det nu heter. // håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar