Har funderat på alla dessa människor som har så mycket att säga utan att få något sansat och vettigt sagt, som hela tiden har åsikter, kommentarer och ett tvärsäkert tyckande. Om både det ena och det andra och även det tredje, och gärna då på någon annans bekostnad och någon annans misstag. Utan att tänka efter en enda sekund så har dom sitiutionen helt klar för sig. De som med smörjt munläder vet hur allt är och ska bli, uuurk.. Det är där man själv så lätt kan känna sig så liten och obetydlig, det är där man lätt dras med i tyckandet från den som hörs mest, och det är där man tvekar att stå för en annan åsikt. Men det är där som du och jag ska peta besservisern i ögat med fingret, för att få tyst på vederbörande. Ställa oss upp och spjärna emot, ta strid för invandrarna, arbetslösa, långtidssjukskrivna, missbrukarna, uteliggarna, fyllbulten på torget, telefonförsäljarna, medtrafikanter, gamla damer på konsum, fortkörare, långsamkörare, cyklister , fotgängare, illa luktande människor Dom som inte orkar att vara på topp jämnt, dom som inte orkar stiga upp ur sängen var eviga dag, dom som inte just nu har den starka livsviljan som vi andra har, de är alla dom vi ska ta strid för, de är ju vi som just nu för tillfället är dom starkaste .
  Människor som utifrån egen erfarenhet vet vad skiten på backen smakar, vet hur ångesten och rädslan kan få hjärtat att knyta sig till en sur och blöt trasa, vet hur livsviktigt en beröring, ett snuddande, en mänsklig kontakt är, hur den berörings värmen sakta, sakta kommer att spridas och det krampande hjärtat börjar leva igen. Den erfarenheten är guld värd, dom är värdefulla och ska lyssnas på, och då finns absolut inte plats och utrymme för påhopp, åsikter om den och det, tvärsäkra kommentarer om människor och tyckande hit och dit, utan då finns endast tid för eftertanke och ett resonerande i lugn och ro. // håkan.